Ola Andersson blogg aka Taz_1999

Välkommen till Ola Anderssons/Taz_1999 personliga två-språkiga humorblogg. Det är här jag experimenterar med att skriva saker som borde vara roliga men vanligen misslyckas jag komplett och fullständigt med det. Kolla bara på den poänglösa avslutningen på denna mening!

Organisationer på fallrepet

Detta blogginlägg är en del i en serie, här i början finns länkar till de övriga:
Del 1: Organisationer på fallrepet
Del 2: Varför vi behöver mera video i Piratpartiet
Del 3: Mitt förslag om studiegrupper
Del 4: Varför DSRL-kameror
Del 5: Diverse DSLR-filmer från Youtube och Vimeo att bli imponerad av

Jag har varit med i många organisationer som har fört en mer eller mindre tynande tillvaro. I den här artikeln tänkte jag förklara fenomenet och även erbjuda en lösning på problemet.  

Inaktiva medlemmar är problemet

Gemensamt för organsationer på fallrepet är att de har en stor andel medlemmar som inte gör något vilket leder till att aktiviteten alltså blir låg. Det startar en negativ spiral med minskande antal aktiviteter som får färre och färre deltagare, de medlemmar som gör något får mer och mer att göra i form av all tristare arbetsuppgifter och snart blir de utmattade och slutar vilket leder till att man har färre och färre medlemmar av alla slag. 

Organisationer är fritidsintressen, därför skall det vara kul och givande!

Att lägga tid på en organisation på sin fritid måste för de allra flesta innebära en avkoppling från sitt ordinarie arbete och skall upplevas som just avkoppling. 

Att engagera sig skall inte upplevas som tvingande, tråkigt och meningslöst, det skall tvärtom vara frivilligt, roligt och meningsfullt. Just därför att organisationer konkurrerar om människors fritid med andra fritidsintressen som vanligen är betydligt roligare.

Med detta menas dock inte att fritidsintresset skall sakna inslag av hårt eller svårt arbete, för de flesta människor är hårt och (lagom) utmanande arbete en av de mest tillfredställande och meningsfulla saker som finns. 

Utbrändhet, hur det funkar

Kort om utbrändhet: Det finns en bra liknelse att varje människa är som en gryta som innehåller en närande och god soppa. När man engagerar sig i andra människor eller organsiationer så delar man med sig av sin soppa till andra. Om man aldrig får påfyllning i grytan av att andra delar med sig till till dig, eller om man inte upplever mål och mening med saker, så försvinner soppan. När den är slut är man utbränd. Denna liknelse har förstås en del brister så missförstå den rätt. Poängen är: Man kan inte räkna med att människor klarar av att BARA dela med sig utan att få något för det, tex underhållning, nytta eller mening, som fyller på dem. Sanna altruister finns inte som det heter. 

Här är min ide för en modell för organisationer på fallrepet

Vad som följer i denna artikel är förenklad modell där vi beskriver medlemmar i en organisation med endast två egenskaper: Gör saker och Vet saker. Då blir det fyra grupper av medlemmar då dessa två egenskaper kombineras med varandra. 

Fyra grupper

  1. vet inte/gör inte (majoriteten)
  2. vet/gör inte (vet hur man gör något, men gör det inte)
  3. vet inte/gör (vet inte hur man gör något, men försöker hjälpa till i alla fall)
  4. vet/gör (dagens aktiva medlemmar)

Exakta proportioner är inte så viktiga, men det är uppenbart att vet inte/gör inte (röda) är i majoritet och vet/gör (lila) är i minoritet. 

Det är vet/gör, som är de tappra själar som utgör de aktiva medlemmarna i varje organisation. 

Gruppen "gör"

I organisationer på fallrepet, så kan man se att de två grupper som "gör" bränner ut sig och tröttnar och slutar göra saker och hamnar då i de två andra grupperna "gör inte". Strax efter så förnyar inte gruppen "gör" sina medlemskap och på så sätt sjunker medlemsantalet.

Man ser även att nyrekryteringen till gruppen "gör" blir mindre och mindre och man ersätter inte den viktiga gruppen "gör" i lika stor takt som man konverterar medlemmar med hjälp av utbrändhet till "inte gör".

På så vis blir det mindre och mindre av allting i organisationen. Med färre aktivister och färre aktiviteter så det sprids en negativ stämning om att inget är möjligt att göra. Det blir en en självuppfyllande profetia också. Man tror inte på att någon kommer att delta i en arrangerad aktivitet, därför gör man den inte alls och den nyrekrytering som kunde uppstått av en aktivitet, inträffar inte. Att försöka bibehålla status quo genom att dra ner på aktiviteter har istället effekten man tippar vågen åt minskande medlemsantal.

Humor försvinner, tjafs ökar

Bristen på humor och glädje är ett av de första symptomen på att en organisation är på fallrepet. Raskt följt av inbördes gräl, tjafs och kritik-orgier. De sakerna driver också på utvecklingen av att "gör" blir "gör inte", aktiviteter minskar, rekrytering minskar.

Min lösning - två strategier (egentligen en och samma)

Jag tycker lösningen är uppenbar och det är den förstås.  Genom historien har det alltid varit så här och lösningen har varit densamma hela tiden. 

Strategi A: Gör om "gör inte" till "gör"

Ena strategin: Att helt enkelt göra uppgifter mera roliga och/eller nyttiga och försöka sålla bort mög-uppgifterna. Iden är att aktivism i alla dess former bör vara åtminstone lika roligt eller nyttigt som att andra saker. Ok, man kanske inte kan konkurrera med underhållningsvärdet i att spela Xbox eller kela med frugan eller nyttan i att städa hemma eller laga bilen. Men organisationer behöver erbjuda något som är kul, intressant, meningsfullt eller användbart för den enskilde att delta i, som de kan ha nytta och nöje av. 

Strategi B: Gör om "vet inte" till "vet"

Andra strategin: Lär de som inte vet hur man gör saker hur man gör saker. 

De som kan något i organisationen behöver identifieras eller hyras in utifrån så att man har tillgång till människor som kan hjälpa till med kunskapsdelning. Denna kunskapsdelning kan och bör även ta många former: studiegrupper, studiecirklar, kurser, utbildning, workshops, föredrag, föreläsningar, seminarier, debatter och gruppdiskussioner. Orkar organisationen med det bör man försöka producera studiematerial, handledningar och guider av alla möjliga slag.

Detta arbete med kunskapsdelning är vanligen ett av syftena med organisationen som helhet, speciellt intresseorganisationer. Många går med i sådana organisationer just för att lära sig mera om något. Speciellt svårt borde det inte vara att arrangera detta eller hitta medlemmar villiga att delta. Effekten blir förhoppningsvis flera aktiva medlemmar.

Betygsätt blogginlägg:
Varför vi behöver mera video i Piratpartiet
Delvis ny inriktning på bloggen – mera politik, 99...