Så kanske jag dricker mycket kaffe, ungefär 86 espresso om dagen, men allvarligt, det gör mig väl inte beroende av kaffe?!
Visserligen så händer det ungefär varannan timme att jag helt tappar lusten att leva, en tom kaffekopp i ena handen, metallgaffel i den andra och jag tittar längtande på de små hålen i närmaste elurtag, men vad spelar det för roll? Jag är säker på att det händer alla! Då och då. Ibland. Ett par stycken espressos till fixar det där på direkten!
Vi som uppskattar kaffe en smula över genomsnittet är inte tokiga koffeinknarkare påtända av "såsen" som babblar om 15 ämnen per minut. Vi talar mycket långsammare än så, i alla fall innan vi har fått vårt kaffe.
Vi talar inte ens om vad riktiga koffein-beroende skulle prata om, så det så. Sådana skulle byta tokiga historier som börjar med "Jag fick en ny påse med bönor idag! Från Jamaica!" och slutar med "... när den Kanadensiska polisen hittade mig i containern så hade jag gjort om den tomma påsen med bönor till en mössa för att skydda mig mot utomjordingarnas tankestrålar..." Vi gör inte sådant. Speciellt ofta...
Ok då! Jag kanske har ett litet obetydligt oviktigt problem och första steget mot tillfrisknande är att inse att man har ett problem, så jag kanske borde göra det.
Jag skulle tex kunna använda detta roliga test där du kan kolla om du är koffein-beroende och i så fall, hur mycket. Min poäng var mycket låg, men jag gjorde bara de tre första frågorna, sedan gjorde jag något annat, följt av något annat och därefter något annat.
Jag känner mig verkligen motiverad nu, men lite trött. Verkligen trött. Allt är så hopplöst. Är det där ett el-urtag?